I veckan skickade kunskapsnämndens ordförande en inbjudan till nämndens ledamöter. Inbjudan gäller en föreläsning där vetenskapsjournalisten Ann Fernholm berättar om farorna med socker för barn och ungdomar. Ann Fernholm har skrivit böcker i ämnet, och för de flesta av oss är det inte okänt att det är skadligt att äta för mycket socker, oavsett ålder.

Problemet här är att Ann Fernholms budskap inte bara är en allmän upplysning om hälsorisker med socker, utan en del av ett stort medelklassprojekt där matvanor och hälsa förvandlas till status och klassmarkör. Att äta dåligt och vara tjock blir liktydigt med att vara misslyckad. Ann Fernholm riktar sig i sina böcker och i sina debattframträdanden direkt till en rik medelklass vars problem inte är att få mat på bordet, utan hur man ska skaffa sig en kropp som passar in i mallen för en framgångsrik, lyckad, hälsosam livsstil.

Ann Fernholm förespråkar en extrem avhållsamhet från socker – det är alltså ytterligare en trendig diet, som i likhet med LCHF, 5:2 och andra mirakelmetoder ska bota en ängslig medelklass ångest över att man konsumerar och stoppar i sig för mycket. Varken Ann Fernholms sockerskräck eller andra extrema dieter har stöd hos den breda läkar- och hälsovetenskapen. Det bästa sättet att hålla sig frisk är fortfarande att äta en balanserad kost där man undviker extremer åt något håll och att röra på sig.

I det YouTube-klipp som bifogades inbjudan – från programmet En bok, en författare – uttrycker sig Ann Fernholm så här: ”…plastikoperationer av barn har blivit allt vanligare…”och ”…du vet, när vuxna träffas, det står muffins och bullar på bordet…”.
Nej Ann, jag vet inte! För väldigt många personer i Sandvikens kommun så står det inte muffins och bullar på bordet när vuxna träffas. Vi har mer än 1000 fattiga barn i kommunen. Deras vardag är inte muffins och bullar, snarare oro för om man kommer att kunna äta sig mätt idag och imorgon. Att plastikoperera sitt överviktiga barn är en spottloska i ansiktet på de familjer som inte har råd med skor och kläder, än mindre muffins och bullar.

Men vi vet att under- och arbetarklass äter dåligt – man äter mer socker, läsk, chips och snabbmat, samtidigt som man i mycket högre grad är överviktig, drabbas av diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och har mycket kortare livslängd än exempelvis de som bor i Danderyd och Lidingö. I Sandvikens kunskapsnämnd kan vi bidra till att bryta detta negativa mönster på flera sätt: se till att barnen får goda och näringsrika skolluncher, utöka skolidrotten, sätt mat och hälsa högt på agendan i skolorna och involvera föräldrarna i detta arbete, för att öka kunskapen om matens betydelse för barns utveckling.

De föreläsningar jag som ledamot i kunskapsnämnden skulle vilja ta del av handlar om barns matvanor ur ett klassperspektiv – för idag är mat en klassfråga – och vilka vägar som finns att öka under- och arbetarklassens hälsa. Tyvärr väljer vår socialdemokratiska majoritet att i stället lyssna till livsstilspredikanter för en rik medelklass. Det tycker jag är tragiskt.

Patric Nylén
Ledamot i kunskapsnämnden för Vänsterpartiet Sandviken

Nu har den nya mandatperioden börjat, snön ligger djup och det är kallt ute och i Sandviken. De senaste månaderna har jag hört ord som ”svartskalle” och ”invandrarjävel” kastas i ansiktet på nyanlända flyktingar – på bussen, på torg och på Internet. Är det verkligen så vi ska bemöta medmänniskor i kris på flykt undan krigets fasor?

Men jag har också mött värme i vinterkylan, i många möten och samtal med Sandvikenbor som delar min uppfattning om att ett gott samhälle byggs på medmänsklighet, empati och solidaritet. Kreativitet och medkänsla skapas i möten mellan olika tankar och olika kulturer. Möten med människor som har en annan bakgrund skapar förutsättningar för ett kreativt och livskraftigt Sandviken som är redo att möta framtidens utmaningar och gör oss klokare och rikare som personer. Genom att behandla andra som vi själva vill bli behandlade skapar vi förutsättningar för detta. Genom att säga ifrån när medmänniskor behandlas illa lägger vi grunden för ett bra Sandviken och en bra värld att leva i.

Sandviken är också en del av det sydsamiska området, och fredag den 6 februari firar vi samernas nationaldag: Bures boáhtin mánggakultuvralas, rájakeahtes Vänsterpartiet!

Besök gärna vår partilokal om du vill diskutera integration och mångfald eller andra angelägna frågor.

Välkommen in i värmen!

Lillemor Mauritzdotter Nylén
Oppositionsråd, Vänsterpartiet Sandviken

Jag har länge undrat varför Sandviken kommuns byggnadskostnader blir så ofantligt dyra. Kommunledningen har svarat att man gör allt för att hålla nere kostnaderna och har infört en ny upphandlingsform som kallas partnerentreprenad. Partnerentreprenad går ut på att upphandling sker med mjuka parametrar alltså helt utan ekonomi. För att utvärdera anbudsgivarna tillämpas ett poängsystem där max poängen är 90. Drygt 50 av dessa poäng kräver att anbudsgivaren har erfarenhet av minst två partnerentreprenader sen tidigare. Efter det att företaget vunnit entreprenaden sätts en prislapp på bygget helt utan konkurrens.

Det finns väldigt få byggföretag som har en utvecklad partnermodell – ett av dessa är Skanska. De partnerentreprenader som hittills genomförts i Sandviken har alla tillfallit Skanska. Företag, företrädesvis lokala, som inte har någon möjlighet att få erfarenhet från partnerentreprenad blir diskvalificerade i rond ett! De får aldrig chansen att lämna ett ekonomiskt anbud.

Vid upphandlingen av Ängsbackens äldreboende har partnerentreprenad använts. Prislappen som Skanska har satt är 98 mkr för 44 lägenhet vilket ger en genomsnittlig nyproduktionskostnad på 2,2 miljoner kronor per plats i äldreboendet.

Ockelbo Kommun har nyligen slutfört bygget av ett nytt äldreboende. Upphandling av byggföretag har skett på traditionellt sätt. Det var ett företag från Sandviken som genomförde bygget. Ockelbos nya äldreboende kostade 90 miljoner kronor och gav 61 nybyggda lägenheter samt 20 lägenheter som byggdes om från grunden. Detta ger en genomsnittlig produktionskostnad på 1,1 miljoner per plats i Ockelbos äldreboende.

Trots kommunledningens uttalade ambition att med vald upphandlingsmodell hålla nere kostnaderna visar jämförelsen att det blir dubbelt så dyrt för Sandvikens kommun att bygga med partnerentreprenad än vad det skulle kunnat bli om man valt traditionell upphandling.

Skanska är ett multinationellt företag med vinstkrav som gör att de har svårt att få entreprenader på konventionell väg (jobb där priset är den avgörande faktorn). Man har därför utarbetat partnerentreprenad vilket i och för sig kan vara en bra upphandlingsform vid mycket komplicerade byggen. Ängsbacken är inget komplicerat bygge. Kvalitén skulle kunna bibehållas och priset bli betydligt lägre om traditionell upphandling skett.

En av fördelarna med partnerentreprenad är att kontraktet innehåller flera avstämningspunkter där beställaren kan avbryta entreprenaden. Sandvikens kommun bör omgående avsluta pågående partnerentreprenad och upphandla Ängsbackens äldreboende traditionellt.

Med ovanstående förslag har Vänsterpartiet Sandviken lagt tre besparingsförslag till kommunfullmäktige som rent teoretiskt skulle kunna spara 90 miljoner kronor ur kommunens investeringsplan. Kommunstyrelsen måste bli aktiva och engagerade i kommunens investeringar, med i huvudsak lånade pengar, så att detta hålls på så låg nivå som möjligt.

Investeringarna, som exempelvis äldreboenden är bra, men behöver inte kosta pengar i onödan. Även om vi bara kom ner till hälften av de av Vänsterpartiet föreslagna besparingarna i nu planerade investeringar i kommunen, så blir det mycket pengar över som så oändligt väl behövs där medborgarna vill ha dem: I skola, vård och omsorg.

Mikael Rosén
Oppositionsråd Vänsterpartiet Sandviken

Med en 97 % beläggningsgrad på Gävle sjukhus ligger man farligt nära att allt för ofta behöva låta patienter ligga i korridorer i stället för på sjukhussalar, som sig bör. När man dessutom får betala böter till Arbetsmiljöverket för överbeläggningarna borde det för patienternas bästa kunna lösas genom att låta Sandviken ta emot utskrivningsklara Gävle-patienter. Brist på korttidsplatser i Gävle kommun gör att man inte kan ta hem ”sina” medicinskt färdigbehandlade patienter. Kommunen får för det böta.

I stället för att betala böter kunde man i stället samarbeta med Sandviken och då använda skattepengar för patienternas bästa. Antingen kommungemensamt eller genom att landstinget utnyttjar platser på Sandvikens sjukhus. Det finns en hel våning på Karl-Johan rehab som står tom och väntar på Gävlebor. Tidigare omplacerad personal är nu duer. tillsvidare anställda utan rad. Dessa skulle kunna återgå till sin tidigare arbetsplats. Landstinget skulle även kunna öka köp av platser på Rosengården, som ligger i landstingets egna lokaler på Sandvikens sjukhus.

Det behöver inte  alltid vara längre från Gävle till Sandviken än tvärtom.

Håkan Svensson
Landstingsledamot