Från och med 1 juli blir det lägre skatt för dig som är med i facket. Det är en jämlikhetsreform som inte hade kommit till utan Vänsterpartiet vid förhandlingsbordet. Vi vet att för många innebär det här skillnaden mellan att stå utanför facket och att gå med. En stark fackföreningsrörelse är inte bara avgörande för rimliga löner och arbetsvillkor på arbetsmarknaden utan också en hörnsten i arbetet för att öka jämlikheten i samhället.

För elva år sedan tog den förra regeringen bort möjligheten till avdrag för fackföreningsavgiften. Under tiden har andelen löntagare som är medlemmar i facket minskat. Samtidigt har arbetsgivarna behållit sin möjlighet att göra avdrag för delar av arbetsgivarorganisationernas medlemsavgift. Det har spätt på och cementerat en skevhet och maktobalans på arbetsmarknaden.

Med Vänsterpartiet blir det nu åter möjligt att göra avdrag och det i form av en skattereduktion på 25 procent av den sammanlagda medlemsavgiften som betalats in under ett år. Det kommer att ge tre miljoner vanliga löntagare mer i plånboken. För en undersköterska i Kommunal som tjänar runt 27 000 kronor i månaden betyder avdragsrätten att hen får tillbaka ca 1300 kr per år. För en butiksanställd medlem i Handels med en månadslön på 27 600 kronor, är summan ca 1500 kr per år.

Vår förhoppning är att fler nu ska ha råd att betala sin medlemsavgift och på så vis stärka den fackliga organisationsgraden. Den fackliga styrkan kommer med medlemmarna och en stark fackföreningsrörelse är nödvändig för att bygga ett jämlikt samhälle med en ekonomi för alla, inte bara några få.

Vänsterpartiet vill införa en ny typ av hyresmodell, Vänsterhyror, som skulle innebära 30 procent lägre hyror i nyproduktion. Med vår modell skulle fler ha råd att bo i en nyproducerad hyresrätt. Förslaget finansieras genom att hyrorna baseras på låneräntan istället för den kalkylränta som man normalt sätter hyrorna utifrån. Den lägre hyran gäller under tio år för att sedan omförhandlas. Modellen har utvecklats av det allmännyttiga bostadsbolaget Örebrobostäder och har gett goda resultat lokalt.

Idag råder det bostadsbrist i stora delar av landet. Bostadsbristen leder till trångboddhet och begränsar människors möjligheter att ta ett jobb, studera eller flytta hemifrån. Därigenom påverkas både individens frihet och samhällets utveckling negativt.

De senaste åren har det byggts många nya bostäder men det behövs många fler. Enligt Boverket behöver vi bygga 600 000 bostäder fram till år 2025 för att fylla behovet. Det motsvarar ca 80 000 bostäder per år. Det som framförallt behövs är hyresrätter som folk har råd med.

De hyresrätter som byggs har så hög hyra att hushåll med låga och normala inkomster inte har råd att efterfråga dem. Enligt statistik som Hyresgästföreningen tagit fram via SCB har drygt hälften av hushållen inte råd att hyra en nyproducerad hyresrätt. Bostadsbristen består därför – trots ett högt bostadsbyggande de senaste åren. Det är kort sagt brist på hyresrätter som folk har råd att efterfråga. Så kan vi inte ha det.

Vänsterpartiet i Sandviken kommer att verka för att Vänsterhyror på nyproducerade hyresrätter införs i här i Sandviken. Vi kommer att ställa krav på att det allmännyttiga bostadsbolaget tar sitt samhällsansvar och bygga hyresrätter som folk har råd att efterfråga.

Under mandatperioden har Vänsterpartiet drivit igenom ett investeringsstöd som gör det billigare att bygga hyresrätter med rimliga hyror. Hittills har 13 000 lägenheter tillkommit med investeringsstöd. Vänsterhyror kan användas på lägenheter byggda både med och utan investeringsstödet. De riktigt låga hyrorna går dock bara att få med investeringsstödet. För en nybyggd trea motsvarar det 3000 kronor lägre hyra per månad. Vänsterpartiet vill därför se ett utökat stöd för att fler nyproducerade lägenheter ska kunna få så låga hyror som möjligt.

Genom att införa Vänsterhyror för nyproducerade hyresrätter kommer fler ha råd att bo i dessa lägenheter. Sänkta hyror har direkt inverkan på människors ekonomi. Det ger den trångbodda familjen möjlighet att bo lite större. Den ensamstående föräldern har råd med ett till rum och slipper sova i vardagsrummet. Det ger den som är ung och har en osäker inkomst en lite större trygghet – hela lönen kommer inte ätas upp av hyran. Så bygger vi bostäder för alla – inte bara några få.

Torsdag den 7 juni röstade riksdagen om vinstuttagen. Högern och SD röstade då tillsammans för oinskränkta vinster i skolan, barnomsorgen, LSS och äldreomsorgen. Högerpartierna och SD har nu övertydligt visat vilkas ärenden de går. Vinstfesten i privata skol- och omsorgsbolag kan fortsätta ett tag till, allt betalt med våra gemensamma skattepengar.

Det finns ett parti som hela tiden stått upp mot vinstjakten och tänker fortsätta göra det.
Vänsterpartiet. Och vi har majoriteten av folket med oss. De flesta svenskar anser inte att deras skattepengar ska hamna i fickorna på riskkapitalister eller i något skatteparadis, utan att de ska gå oavkortat till det de är avsedda för.

Borgerliga partier och SD vet om att deras egna väljare inte gillar hur de röstat i vinstfrågan idag, därför vill de inte gärna prata om den konflikten, men väljarna ser vad som händer. Välfärden har förvandlas alltmer till en marknad, där olika aktörer konkurrerar om kunderna. Barns rätt till kunskap, sjukas rätt till vård och äldres rätt till omsorg förvandlas till varor, vilka som helst, att producera så billigt som möjligt för att ge största möjliga vinst åt några få stora bolag, deras ägare och riskkapitalister.

Från 1990-talet har Sverige genomgått ett av de mest långtgående privatiseringsexperimenten i världen. Stora delar av den skattefinansierade välfärden – skolor, omsorg, vård – har öppnats upp för vinstdrivande bolag. Inte i något land tillåts vinstintresset på sådant sätt inom till exempel skolan. Länge var Vänsterpartiet ensamma om att motsätta sig denna utveckling. Men steg för steg har vi börjat vända den. På 1990- och 2000-talet drev vi igenom stopplagar och lokala privatiseringsstopp och satsade på den kommunala välfärden. 2012 lade vi förslag på hur man kunde få bort vinstjakten helt från välfärden – utan att röra medborgarnas möjligheter att välja välfärd. Strax följde LO efter och motsträvigt även S och Mp. 2014 fick vi regeringen med på att utreda frågan. Som en följd av det röstades det idag om lagförslaget att skattepengar ska gå till välfärd och inte riskkapitalbolag.

Vänsterpartiet släpper aldrig frågan om att skattepengar ska gå till välfärd, inte privat profit. Nu är det valrörelse och nu tar vi den till svenska folket. Efter att högern och SD fällt förslaget i riksdagen ska vi påminna väljarna om att partier som sätter riskkapitalbolagen före deras rätt till skola och omsorg, kommer att göra det på andra områden också. Vi tänker låta de borgerliga och Sverigedemokraterna betala ett högt politiskt pris för att de sviker de omsorgsbehövande och eleverna.

Nu gör vi genomförandet av den nya lagstiftningen till en valfråga. På valdagen den 9 september kan vi tillsammans se till att vinstjägarna försvinner från välfärden.

Kvinnor står i bredd världen över, säger ”Stopp, nog nu!”. Vittnesmål om sexuella övergrepp i bransch efter bransch. Nära hundra år efter att kvinnor fått rösträtt blev det smärtsamt tydligt hur långt vi som samhälle är ifrån jämställdhet. Men det blir också tydligt hur långt vi kan nå, tillsammans.

Jämställdheten i ett samhälle kan mätas på olika sätt. Högern gör det genom antalet kvinnliga företrädare i bolagsstyrelser och genom antalet kvinnliga höginkomsttagare. Vi gör det genom att se hur de flesta, hur du och jag, värderas i relation till män. Vilka möjligheter vi har att styra över våra liv. Vi ser till exempel att sexuella trakasserier är vanligare bland dem som har en osäker situation på arbetsmarknaden, som jobbar timmar, eller på korta kontrakt.

Och även om vi skulle vilja säga att pengar inte är viktiga, så spelar plånboken roll för möjligheten att påverka sitt liv. Det kan handla om att ha nog med pengar för att köpa mat till dig och dina barn under hela månaden, möjligheten att köpa julklappar till barnbarnet eller i värsta fall att ha råd att lämna en våldsam relation. Kommer du ha råd att hitta någonstans att bo?

Under den gångna mandatperioden har Vänsterpartiet fått igenom en rad förbättringar som framför allt gynnar kvinnor. Vi har höjt underhållsstödet till ensamstående föräldrar, höjt garantipensionen, ökat rätten till deltidsstämpling och höjt sjuk- och aktivitetsersättning.
Men mer behöver göras. Kvinnor tar fortfarande det största ansvaret för hem och familj. Kvinnor jobbar oftare ofrivillig deltid och har osäkra anställningar. Kvinnor är hemma längre med barnen. Detta får konsekvenser och i genomsnitt har kvinnor en livsinkomst som är 3,6 miljoner kronor lägre än mäns.

Vi vill inte se ännu en generation som kommer ut i livet och vänjer sig vid att män och kvinnor är olika mycket värda. Det ska inte vara en ekonomisk förlust att vara kvinna. Där är det politikens roll att skapa förutsättningar, så att kvinnor och män värderas lika, på arbetsplatsen, i offentligheten och i hemmet.

Vänsterpartiet Sandviken
Lillemor Mauritzdotter Nylén
Alexander Lemoine

En av förutsättningarna för att kunna erbjuda goda bostäder åt alla medborgare oavsett inkomst är väl fungerande allmännyttiga bostadsbolag. Till skillnad från privata hyresvärdar är de allmännyttiga bolagen politiskt styrda. Även om den lagstiftning som reglerar de allmännyttiga bolagen tyvärr har förändrats sedan några år tillbaka och innebär att dessa bolag ska bedriva verksamhet på mer marknadsmässiga villkor, så har Sandvikenhus fortfarande ett politiskt beslutat uppdrag att erbjuda bra och billiga bostäder till kommuninvånarna.

Sandvikenhus har inte de lägsta hyrorna i regionen men är en kvalitativt bra hyresvärd. Man har relativt gott om personal och är seriös med att utföra underhåll och åtgärda brister och fel i bostäderna.

Nu har Sandvikenhus uttalat en vilja att sälja ut en del av sitt fastighetsbestånd. Runt om i regionen och landet har vi gott om skräckexempel på vad som händer när stora privata aktörer köper upp lägenheter från allmännyttan – personalstyrkan minskar, underhållet blir sämre eller till och med obefintligt, och det blir svårare för hyresgästerna att få problem åtgärdade. I värsta fall genomför man också onödigt kostnadsdrivande underhåll, med resultat att hyrorna kan höjas flera tusen kronor. Många hyresgäster tvingas då helt enkelt flytta för att man inte har råd att bo kvar. De här privata hyresvärdarna är i bostadsbranschen för att tjäna pengar och maximera kortsiktiga vinster, inte skapa bra och billiga bostäder ur ett långsiktigt perspektiv.

Skälet till utförsäljningen ska enligt uppgift vara att finansiera nybyggnationer. Vi i Vänsterpartiet Sandviken menar att kommunens invånare aldrig ska kastas ut i otrygghet och få sämre bostäder för att tillfredsställa kortsiktiga ekonomiska motiv. Ännu har inga siffror presenterats, men den faktiska ekonomiska vinsten och möjligheten att finansiera nybyggnationer är tveksam. En nyproducerad lägenhet kostar åtminstone 30 000 kr per kvadratmeter att bygga, medan man vid en utförsäljning i bästa fall får 10 000 kr per kvadratmeter. Det innebär att man tvingar ut tre hushåll i osäkerhet hos en privat hyresvärd för att bygga en ny lägenhet, och man i praktiken sänker bolagets intäkter. I Vänsterpartiet Sandviken tycker vi inte det är god politik eller ett ansvarsfullt sätt att hantera kommunala bolags tillgångar.

Trots att vi vet vad konsekvenserna ofta blir när allmännyttans bostäder säljs ut, finns det alltså risk för att den politiska majoriteten beslutar om en utförsäljning. En stor del av kommunens invånare kommer då med största sannolikhet att få ett otryggare, sämre och på sikt även dyrare boende.

Vill vi leva upp till Vision 2025 och se till att Sandviken är en bra kommun att leva i för alla invånare, så måste vi också behålla allmännyttans bostadsbestånd, som en garanti för kvalitet och bra villkor för de som bor i hyresrätt i kommunen. Vänsterpartiet Sandviken kommer därför att rösta nej till ett beslut om att sälja ut delar av Sandvikenhus fastighetsbestånd.

Snart är sommaren slut och kommunens ungdomar återvänder till skolan. Det pågår ett intensivt arbete från alla inblandade för att höja skolresultaten i Sandviken. Men för att kunna prestera i skolan krävs också att våra ungdomar har en meningsfull fritid. Idag har vi EN kommunalt driven fritidsgård i Björksätra. I övriga delar av kommunen finns i bästa fall fritidsverksamhet för ungdomar som drivs av ideella krafter. På många platser finns det ingen fritidsverksamhet alls, och ungdomarna lämnas vind för våg att själva skaffa sig en meningsfull fritid. Har de tur har de engagerade föräldrar som bidrar till meningsfulla fritidssysselsättningar, men alla är inte så lyckligt lottade.

Att engagerade kommuninvånare jobbar ideellt för att bidra till ett gott liv för alla i kommunen är positivt och något som kommunen ska stötta och uppmuntra till. Men likväl som kommunen ska stå för en högkvalitativ skola och äldreomsorg är det också kommunens uppgift att se till att våra ungdomar har en meningsfull fritid. Det offentliga kan samverka med ideell fritidsverksamhet, vilket är på gång i Storvik, men kan aldrig frånhända sig det slutliga ansvaret för att verksamheten finns tillgänglig för alla ungdomar i kommunen och håller hög kvalitet. Kommunen får aldrig utgå från att ideella krafter i civilsamhället löser något som är det offentligas ansvar. Genom att lämpa över ansvaret för fritidsverksamheten till ideella krafter riskerar man också att exempelvis socioekonomiskt utsatta ungdomar får en sämre fritid än ungdomar från socialt och ekonomiskt trygga hem.

Vänsterpartiet Sandviken menar därför att vi kraftigt måste öka fritidsverksamheten i kommunal regi för ungdomar i alla delar av kommunen. Till att börja med anser vi att det ska finnas minst tre kommunalt drivna fritidsgårdar i kommunen. Vi menar också att man bör utreda möjligheten att utnyttja fritidshemmens lokaler och personal för fritidsgårdsverksamhet, för att maximera lokalutnyttjandet och ta till vara den goda pedagogiska kompetens vi redan har. Detta skulle ge fler ungdomar i fler delar av kommunen tillgång till kvalitativ fritidsverksamhet. En viktig del i detta är också att kulturskolan på sikt blir avgiftsfri.

Den moderata företrädaren i länets Viltförvaltningsdelegation, Jonas Brindmark, berättar att familjens katt försvunnit och han kopplar det med besynnerlig självklarhet till att en varg varit synlig i hans hemtrakt, skriver Uffe Stridsberg och Lillemor Mauritzdotter Nylén, Vänsterpartiet.

Givetvis beklagar vi kattens försvinnande och tårarna över detta hos Brindmarks barn. Men frispringande katter försvinner tyvärr ibland och det i hela landet, oavsett förekomst av varg. Därför känns det konstruerat när Brindmark drar sin relaterade händelse vidare till att ifrågasätta vad vargen tillför den svenska faunan.

Särskilt som han redogör för en fråga han under två år i delegationen ställt till sig själv, om vad vargen tillför den svenska faunan och ”varför varg och till vilken nytta”, som han uttrycker det. Hade han i stället frågat någon av sina delegationskollegor eller länsstyrelsens biologer, kunde han fått ett sakkunnigt och utvecklande svar på vilken viktig roll en naturligt förekommande toppredator har i ett ekosystem. Både som regulator och som gynnande för andra arter.

Moderata politiker i vargtäta län vill ha en vargstam i landet på högst 170 individer, skriver Brindmark och fiskar uppenbart efter röster hos vargmotståndarna.

En så liten vargstam ligger långt under nivån för långsiktig livskraft, så kallad gynnsam bevarandestatus (GYBS) och det visar en oansvarig och beklämmande låg ambition hos Moderaterna när det gäller varg.

Regeringen gav i april 2015 Naturvårdsverket ett uppdrag att fastställa minimiantalet vargindivider för att kunna uppnå Riksdagens beslut om att arten ska ha gynnsam bevarandestatus i vårt land. I oktober 2015 överlämnades den forskarstödda rapporten till Regeringen. Där anges att det behövs minst 300 vargar i Sverige, samt att minst en ny immigrant från Finland eller Ryssland reproducerar sig med de skandinaviska vargarna varje femårsperiod (varggeneration), för att vargen i Sverige ska kunna anses ha gynnsam bevarandestatus.

Utifrån den rapporten publicerade Naturvårdsverket oktober 2016 en plan för genetisk förstärkning av vargstammen under åren 2016-2020. Så ser det alltså ut och det är något som delegater i länens Viltförvaltningsdelegationer har att förhålla sig till.

Lillemor Mauritzdotter Nyléns tal på första maj 2017 i sin helhet.

När vi firade 1 maj här förra året blev jag både ledsen och arg. Då hade vi med oss smörgåsar och kakor till dom som tågat med oss. Kakorna tog slut fort, men när jag stod vid bordet med de tomma kakskålarna kom en liten pojke, han var kanske 6 eller 7 år. Han tog den tomma kakskålen och skrapade upp lite av smulorna i botten av skålen, och sprang därifrån. Efter en stund kom han tillbaka med några ännu yngre flickor, visade dem på kakskålen, och flickorna skrapade upp de allra sista smulorna ur skålen och slickade i sig.

Det här är ett av skälen till varför jag är vänsterpartist – jag vägrar acceptera att barn i Sandvikens kommun är så hungriga att de måste slicka i sig de sista smulorna ur en kakskål. Sverige är ett rikt land, Sandviken är faktiskt en ganska rik kommun, och många borde skämmas över att vi har det så här. För några år sedan var 15 % av alla barn i kommunen fattiga – det är mer än 1000 barn – och det finns inget som tyder på att läget är bättre nu.

Men vad kan man göra för att förändra det här? Det är lätt att förvilla sig i ekonomiska detaljer och krångliga politiska termer, men grunden i Vänsterpartiets politik handlar om att de som har mest ska dela med sig till de som har minst. Vi vill ha en ekonomisk politik som är till för alla, inte bara några få. Svårare än så är det inte.
Ett jämlikt och jämställt samhälle är bättre än dagens segregerade samhälle med djupa klassklyftor. Enda sättet att komma dit är att de rika delar med sig. Alla ska ha rätt till en bra skola och en bra utbildning. Alla ska ha rätt till ett arbete med schyssta arbetsvillkor och dräglig lön. Alla ska kunna bli gamla utan rädsla för att pensionen inte ska räcka till. Alla ska ha samma rätt till en bra och kostnadsfri sjukvård. Alla ska kunna leva utan att bli förtrycka och få sämre möjligheter på grund av kön, tro eller hudfärg. Det här är också några av skälen till varför jag är vänsterpartist.

Att bedriva kommunpolitik kan vara svårt. Det finns en begränsad mängd skattepengar som ska räcka till mycket, och i Vänsterpartiet tar vi ansvar för ekonomin. Vi ska också tampas med Sverigedemokrater och borgerliga partier, som vill öka ojämlikheten i samhället och att de rika ska bli ännu rikare, på bekostnad av de som har minst.

Men att bedriva kommunpolitik kan också vara enkelt. Vi som är förtroendevalda i Vänsterpartiet engagerade oss inte i politiken för att vi vill förvalta det gamla, och vara kamrerer som i en bank, utan för att vi vill förändra samhället. Vi i Vänsterpartiet Sandviken vill att kommunen ska våga gå i bräschen för att alla, inte bara de rika, ska få det bättre här i Sandviken. Vi vill till exempel att alla anställda i kommunen ska få 6 timmars arbetsdag. Vi vill ha avgiftsfri kollektivtrafik, avgiftsfria fritidshem och avgiftsfri kulturskola. Vi vill se ökade satsningar på miljön och göra så det blir lättare för medborgarna att leva grönt. Vi vill ha en skola som inte är segregerad. När vi lägger våra politiska förslag får vi ofta höra av majoriteten att vi inte har råd, eller att det inte går. Men vi vet att enda sättet att göra samhället jämlikt, jämställt och grönt inte är genom att bevara det gamla och vara rädd för det nya, utan att våga satsa på förändring.

Det är också ett av skälen till att jag är vänsterpartist, och varför jag hoppas att ni alla lägger en röst på Vänsterpartiet vid valet nästa år. Ni kanske till och med väljer att gå med i vår lokala partiförening och själva vara med i kampen för ett rättvist samhälle. Jag brukar ofta säga att vi gör det här tillsammans, och så är det. Ensamma kommer vi ingen vart, men tillsammans är vi starka, kan flytta berg och förändra en kommun. Därför är vi vänsterpartister, därför är det vår tur nu!

I Maj 2016 sade riksdagen ja till ett värdlandsavtal med NATO. Vad betyder detta egentligen? Enligt regeringen kan inte Sverige tvingas agera värdland eller lagra kärnvapen på svensk mark. Inget tvång skall heller finnas att stationera trupper i Sverige. Men detta gäller inte i ett så kallat ”kritiskt läge”. Då får NATO rätt att handla självständigt. Kommer Sverige då att få inflytande över vad som är ett kritiskt läge? Vad tror ni, kära läsare?

NATO är en kärnvapenallians och i detta läge finns i avtalet inte något undantag för Sverige att kunna förbjuda kärnvapen på svensk mark, vidare skulle man kunna angripa ett annat land från svenskt territorium. I avtalet ingår också att NATO-trupper då inte kan dömas för brott i Sverige, ej heller dömas för krigsförbrytelser.

Sverige har haft en mycket lång tid av fred. Vad beror detta på? Det som i realiteten bygger fred är diplomati, handelsförbindelser och andra mellanfolkliga förbindelser. Vi har varit alliansfria länge och omvärlden har kunnat lita på att Sverige inte har varit något offensivt militärt hot, utan i stället bidragit till trygghet. Med ett ytterligare närmande till en kärnvapenallians skulle alliansfriheten tömmas på innehåll, och medlemskap och medverkan skulle inte öka utan i stället minska vår säkerhet.

Vänsterpartiet Sandviken
Lillemor Mauritzdotter Nylén, ordf.
Mats Persson, vice ordf.