Alkohol är en av folkhälsans värsta fiender. Skadeverkningarna för individen och samhället är betydande. Att få ner bruket av alkohol är en primär uppgift.
För att stävja bruket av alkohol är en attitydförändring ett absolut måste. Så länge alkohol förknippas med fest och glad stämning kommer problemen att fortsätta.
Det borde vara en självklarhet att kommunen går före i detta viktiga arbete.
Vänsterpartiet Sandviken föreslår Kommunfullmäktige besluta att all representation inom kommunen och dess bolag ska vara alkoholfri.
Enligt uppgift ska energin från solens instrålning på jorden under en timme motsvara hela jordens befolknings energibehov under ett år. Detta ger en fingervisning om vilken enorm och outnyttjad energikälla solen är.
Tyskland är det land som installerat mest solel i världen. Där motsvarar den producerade elen från solcellsanläggningar ungefär lika mycket som fyra kärnkraftreaktorer. Solcellsproduktionen sysselsätter i Tyskland 128 000 personer. Trots moln och regn har Sverige samma solstrålning som Tyskland. Förutsättningarna är goda för att utveckla solkraften även här.
Vänsterpartiet vill kraftigt öka produktionen av ren el från solen. Den mest framgångsrika vägen är att installera solceller på byggnader som redan finns. Som tak till offentliga byggnader, industrilokaler, lagerlokaler och privata bostäder.
Vänsterpartiet vill se en utveckling mot en lokal marknad för solenergi som kan växa och skapa framtidsjobb. För att få fart på en sådan utveckling krävs en politisk vilja att ersätta fossila bränslen med förnyelsebara energislag.
Att lämplig kommunal myndighet eller bolag får i uppdrag att upprätta en plan för utbyggnad av solenergi där det klart framgår hur mycket takyta som finns i kommunens ägo där det vore lämpligt att placera solceller.
Att kommunal myndighet eller bolag får i uppdrag att utreda möjligheten att införa nettodebitering vilket innebär att den energi som tillförs elnätet genom förnyelsebara energikällor ersätts genom motsvarande minskning på elräkningen.
Sandvikens kommunfullmäktige har i balanserad styrning antagit målet att alla nämnder och kommunstyrelsen ska ha språkpraktikplatser till SFI elever i sin verksamhet.
Trots kommunfullmäktiges uttalade målsättning så går det trögt att få fram platser och platser man får fram sägs i vissa fall inte ha några sökanden trots att kön är lång. Organisationen för att få ut språkpraktikanter fungerar inte bra.
2012-08-15 skrev Yvonne Bäckius ett förslag till organisation för verksamheten. Organisationsförslaget har antagits av samtliga förvaltningschefer. En ansvarig tjänsteman (praktiksamordnare) har tillsatts på integrationsenheten. Trots detta fungerar det fortfarande inte.
Mina frågor till ansvarig är:
Vad är din uppfattning om att organisationen för språkpraktikplatser inte fungerar?
I det antagna organisationsförslaget bestäms att varje förvaltning ska ha en kontaktperson som ska förmedla språkpraktikanter till lämplig arbetsplats. Finns dessa kontaktpersoner och hur är din uppfattning om hur de fungerar?
Vid kontakt med vissa förvaltningar anges diverse svepskäl till att inte ta emot språkpraktikanter. Förklaringarna kan vara att vi har inte tid, vi har för svåra arbetsuppgifter, vi har andra praktikanter osv. Är du beredd att som politiker ”peka med hela handen” och tala om för förvaltningarna att de ska uppfylla Kommunfullmäktiges mål?
Sandviken har en av Sveriges äldsta och mest renommerade restaurangutbildningar på gymnasienivå. Utbildningen har stor betydelse för det lokala näringslivets behov att rekrytera kunniga anställda. Elevantalet har under senare år sjunkit genom att bl a Gävle startat en likartad utbildning men skolan har parerat bra genom att bredda verksamheten i samarbete med individuella programmen, CVL och särskolan. Sålunda har utbildningen totalt 90 elever per oktober 2012.
Restaurangutbildningen i Sandviken har god kvalité genom kunnig personal och ändamålsenliga lokaler. En indikator på detta är att 63% av eleverna som gick ut våren 2012 har fått jobb direkt efter avslutad utbildning. Skolan ligger också i framkant när det gäller internationalisering och har flera uppskattade och framgångsrika projekt på gång vilka man till viss del finansierar själva genom ihärdigt arbete att ansöka om externa projektpengar. Restaurangutbildningen har varit en god resurs när större evenemang genomförts. Exempel på arrangörer som anlitat restaurangskolan är Göransson Arena, Restaurang Bolaget, Sandvik Bruksmässen och äldreboendet med Nobelmiddag.
Det har under en period florerat rykten och diskussioner om huruvida utbildningen får vara kvar. Jag vill därför ställa fråga till ansvarig:
Får restaurangutbildningen i Sandviken vara kvar?
Har man i de ekonomiska beräkningar som gjorts tagit hänsyn till att utbildningen idag utbildar elever från andra gymnasieprogram samt CVL och särskolan?
Har man i de ekonomiska beräkningar som gjorts tagit hänsyn till vad det kostar skicka elever som önskar utbilda sig inom restaurang till annan kommun?
Har man i de ekonomiska beräkningar som gjorts tagit hänsyn till vad det kostar kommunen totalt att tomställa de specialanpassade lokalerna?
Sandviken är i behov av ett mer differentierat näringsliv. Turismen i Sandviken har en möjlighet att utvecklas genom närheten till Mälarregionen.
För att få fart på arbetet behöver kommunen och näringen jobba tillsammans vilket man med fördel skulle kunna göra i ett destinationsbolag.
Bolagets roll skulle kunna bli att få aktörer och kommun att samverka bättre och kunna paketera olika projekt på ett bra sätt. Resurserna till turistsatsningar borde också förstärkas då näringen får en chans att vara med och betala efter förmåga. Principen bör vara att stora företag betalar mer för anslutning än små. Detta skulle ha stor betydelse för små och medelstora företag att kunna vara med och utvecklas.
Destinationsbolaget behöver på intet sätt stå i konflikt till Sandvikens anslutning till Gävle Convention Bureau utan är snarare att ses som ett komplement.
Vänsterpartiet föreslår Sandvikens kommunfullmäktige att bilda ett destinationsbolag.
Gällande lagstiftning ger inte personal rätt att låsa de boendes lägenheter på ett vård och omsorgsboende. Ej heller anhöriga har rätt att fatta sådana beslut. Problem uppstår då de som bor på en demensenhet ej själva är i stånd av att fatta beslut om detta. Att sova tryggt utan att grannar olovandes besöker ens lägenhet mitt i natten borde vara en rättighet. Klarar man inte av att låsa själv eller att klargöra för personal att man vill att de låser skall lägenhetsdörren vara olåst. Allt enligt socialstyrelsens rekommendationer.
Ett sätt att komma till rätta med detta kan vara att installera så kallade hotell nyckel-kort. Inga obehöriga kan komma in i den boendes lägenhet, men den boende kan alltid komma ut. Den boende kan få ett sådant nyckel-kort att bära med sig. Om man inte förstår hur man använder det hjälper personalen förstås till.
Ett annat problem nattetid på våra demensboenden är antalet fallskador. Äldre har försämrat mörkerseende och ibland har man svårigheter med att hitta lysknappar. För svårt demenssjuka kan det vara som att vakna upp i en främmande värld, då minnet sviktar, utan att ha en aning om var man befinner sig när man vaknar. Oro, ängslan och dålig belysning är ingen bra kombination om man vill undvika risk för fallskador nattetid.
En lösning kan vara att installera ”rörelse belysning”, som tänds när den boende kliver ur sin säng. En lampa i taket och en på toaletten för att underlätta orienteringen i det egna rummet. Då ges förutsättningar för att själv bättre klara det man förutsatt sig att göra. Naturligtvis kommer man även att fortsättningsvis få ha egna lampor, men ett bra komplement behöver aldrig vara fel.
Mina frågor till ansvarig är:
Kommer Sandvikens kommun att se över möjligheten till att använda nyckel-kort på det ”Nya Ängsbacken”.
Kommer Sandvikens kommun se över möjligheten att använda energibesparande och säker belysning på de lägenheter som byggs på det ”Nya Ängsbacken”
Ett jämställt samhälle är något vi ständigt måste sträva efter. Även om Sverige är ett av de mest jämställda länderna i världen så är arbetet med jämställdhet en process som alltid måste fortgå. Att vi inte är helt jämställda syns överallt. Inte minst de kommunala arbetsplatserna inom äldreomsorgen domineras av kvinnor med låg lön.
Kvinnor som grupp är ofta de som får minst utrymme i talarstolen, tas minst på allvar och oftast osynliggörs. Med andra ord utsätts för olika härskartekniker. Därför är det viktigt att Sandvikens kommun alltid har detta i åtanke och jobbar med jämställdhet och belyser samt löser detta problem.
Sandvikens kommun som organisation borde vara i framkant när det gäller att jobba med jämställdhet. Via formalia på sammanträden går det att belysa det utrymme män och kvinnor tar på mötena. Ett sätt att göra detta är att föra talarstatistik för att göra oss alla uppmärksamma på den plats män och kvinnor tar under sammanträdet. Detta för att män som grupp till stor del alltid tas mer på allvar och tar mer plats än kvinnor i sociala rum och män som grupp måste då även ta ett litet steg tillbaka och låta kvinnor få komma fram och få sin åsikt och röst hörd.
Personalkontoret har idag en bra statistik över hur jämställdhetsarbetet fortgår. Balanserad styrning ger till viss del också en bild på läget. Det vore en bra sak om detta material en gång årligen kunde sammanställas och debatteras i kommunfullmäktige.
Att sekreteraren vid alla kommunala möten (inklusive bolagen) för talarstatistik över antalet män och kvinnor som yttrar sig samt att redovisa den procentuella talarstatistiken vid sammanträdets slut.
Att årligen sammanställa kommunens statistik i jämställdhetsfrågor för redovisning och debatt i kommunfullmäktige.
Barn vid Sandvikens kommuns förskolor har under det senaste året drabbats av flera olyckor och incidenter. Vuxnas arbetsplatser har i regel ett skyddsombud.
Jag vill ställa en fråga till ansvarig:
Vem tar ansvar för barnens miljö vid Sandvikens förskolor?
Kan det finnas anledning att införa ett barnskyddsombud vid kommunens förskolor som har till uppgift att förebygga olyckor?
Sandviken firar 150-årsjubileum. Kanalen har en central roll i bygget av Sandviken. Något som på ett utmärkt sätt beskrivits i Bernt-Olov Anderssons bok ”Kanal”.
Kanalen spelar även idag en roll för Sandvikenborna främst som rekreationsmål. I detta perspektiv är det viktigt att den sköts om på ett bra sätt.
Den 9 september år 2005 rasade ett 120 meter långt och 50 meter brett markavsnitt rakt ner i kanalen. Skredet flyttade vattenflödet flera meter i sidled . Idag, sju år senare, ligger massorna kvar.
Min fråga till ansvarig är:
Vem har ansvar för effekten av jordskredet?
Varför har inget gjorts under drygt sju år?
De senaste åren har andelen fattiga i Sverige ökat med 250 000 personer. De som har det allra svårast ekonomiskt är ensamstående föräldrar. Enligt riksdagens utredningstjänst lever i genomsnitt var fjärde ensamstående med barn på inkomster som understiger 60 procent av medianinkomsten, vilket är måttet på relativ fattigdom.
Den kraftiga ökningen av antalet fattiga de senaste åren saknar motstycke i modern svensk historia. Fattigdomens utbredning är inte någonting som uppstått ur en global kris utan beror till stora delar på medvetna politiska beslut som kraftigt försämrat många människors möjlighet att försörja sig.
De som drabbas hårdast är barnen. Att växa upp under fattiga förhållanden begränsar barnens möjligheter till en god uppväxt och en ljus framtidssyn. Rent konkret handlar barnens fattigdom om att de inte kan delta i fritidsaktiviteter, åka på semester eller någonting annat som många andra upplever som en självklarhet.
Mot bakgrund av ovanstående vill vi fråga ansvarig:
Har du någon uppfattning om hur många fattiga barn det finns i Sandvikens kommun?
Hur många barn lever i familjer där man är helt eller delvis beroende av ekonomiskt bistånd och hur har det förändrats under mandatperioden?
Har den politiska majoriteten i Sandviken några förslag eller åtgärder för att minska barnfattigdomen?
