I den globala ekonomin drabbas glesbygd och bruksorter hårt när tillverkningsindustrin flyttar sin produktion till låglöneländer. Med tomma fabrikslokaler och hög arbetslöshet kan det därför vara lockande för många kommuner när både svenska och multinationella bolag vill starta lokal gruvbrytning.

Även om det är svårt att säga nej till arbetstillfällen finns det skäl att tänka efter ordentligt. En gruva ger stora och permanenta ärr i landskapet. Det gäller att göra en noggrann miljöutredning och fundera över konsekvenserna av slarv och olyckor. Man måste också fundera över vad kommunen och medborgarna egentligen vinner på en gruva, och vad som stannar i gruvägarnas fickor. Det kan alltså vara svårt att fatta beslut kring gruvbrytning.

När det gäller en eventuell gruva vid Bovik är det tack och lov väldigt enkelt. Vi är stolta över det rika natur- och friluftslivet i Sandvikens kommun. Det är till glädje för oss som bor här, och är viktigt för att attrahera både turister och inflyttande. Förgiftat grundvatten och döda sjöar skulle sätta ett snabbt stopp för detta. Den påtänkta gruvbrytningen bara ett par stenkast från Storsjön skapar helt enkelt oacceptabla miljörisker. Ett litet slarv eller en liten olycka skulle kunna orsaka enorma skador på miljön, i Sandviken och i stora delar av Gävleborgs län. I stället för att låta våra barn ärva frisk luft, rent vatten och gröna skogar skulle vi ge dem en miljökatastrof som sträcker sig över generationer.

En liten handfull arbetstillfällen under några få år är inte värt dessa risker. Vänsterpartiet i Sandviken är därför emot en gruvbrytning vid Bovik.

Patric Nylén, medlem
Bernt Jonsson, ledamot bygg- och miljönämnden
Mikael Rosén, oppositionsråd

Uppdaterades: 27 maj 2013